Vinprovning

En provning av österrikiska viner utlovades i somras av mig. Endast två nappade och kom i helgen till Wien för att träffas, se staden och prova viner. Det blev relativt lugna dagar och kvällar med stadspromenader, cafébesök, irrfärder i förstäderna och faktiskt måttligt med vin. Vi drack lite "sturm" (jäst druvjos med mycket socker) utan att vilja dricka mer, det är bara en farlig törstsläckare. Vi åt Wienerschnitzel på en "heurigen" i Grinzing som lyckligtvis öppnat före 16:00 på lördagen. Vi fann senare en till i Bisamberg, den här gången inte för turister... Och weinbar-besöket som var inplanerat på lördagen ställdes in p.g.a. trötthet(!!!).

Själva provningen gavs i form av typiska österrikiska viner; ett vitt och tre röda. Internet är en outsinlig källa av information och strunt, men när det gäller input för en provning gällande "udda" druvor fanns inte så mycket att hämta. Inte heller producenterna vill tala om för kunden hur vinerna smakar (vilket ju är ganska vanligt). Men 2/3 av provarna hade inte heller kapacitet att smaka det. Sammanfattningsvis var vinerna intressanta men inte en sensation. Trots att vinerna kostade mellan 10-20EUR/flaska och jag bett om viner som gör en Österrikare stolt - var vi inte så imponerade. Fler studier krävs.

Tack för besöket killar!

Plastpåse

Bilder: före (november-09) och under (oktober -10). Den lilla balkongen är vår.

Bilder: före (november-09) och efter (oktober -10). Stora delar av Wien har fantastiska hus från framförallt 1800-talet. Efter krig och förfall finns det väldigt mycket att renovera och bevara. Dessa gamla "rikemanshus" som i huvudsak uppfördes efter det att man raserat den gamla befästningsmuren och i vågen av industriella revolutionen kallas i Österrike för "Altbau".

Sedan slutet av augusti bor vi i en plastpåse. Fasaden renoveras och eftersom det handlar om 150 år gammal puts med barbröstade och finlemmade kvinnor som bär upp balkonger och portaler - tar det tid. Åtminstone är vi förstående och har överseende med att man gör det grundligt och varligt.

Även om det känns som om plasten täckt fönsterna länge nu (vi lever i halvdager) så är det inaktiviteten som gör oss mest upprörda. Är hantverkare/ledning likadana i alla länder??? Här vet vi iallafall att renovering gärna görs med ineffektiv, billig, utländsk arbetskraft. Så var det med grannlägenheten. I fallet med fasaden har vi börjat undra om de väntar på gynnsamt väder för färgens skull, eller kanske rätt stjärntecken??? En person har setts sitta och peta in puts i håligheter dagar i ända - EN person!? Vem tjänar på att det går långsamt!?

Ingen av hyresgästerna informerades heller i förväg och fortfarande saknas info. Jag fick som svar att arbetet skulle vara klart i början på november när jag ringde och påtalade att vardagsrumsgolvet var vattenfyllt. Blästringsmaskinerna hade då tryckt in vatten under balkongdörren och mattan sugit upp hälften. Som tur var kunde jag "övervaka" skeendet...

Slutresultat utlovas.

Det finns ett speciellt blod i Wien

Bildtext: "Mer mod för vårt Wienska blod", "För många främlingar gör ingen gott" (fritt översatt av M)

Jaha, för en vecka sedan var det lokala val i Österrike och vi har rätt att rösta. I söndags promenerade vi till vallokalen och avlade våra röster. Vi kände båda hur viktigt detta var med tanke på alla rasistiska tongångar här. Men vad hjälpte det? INTE ALLS kan vi meddela eftersom de stora vinnarna är det högerextrema främlingsfientliga Frihetspartiet, FPÖ, som nästan fördubblats från förra valet. FPÖ fick 27% av rösterna den här gången.

Bara för att ni ska förstå hur hemskt detta parti är kan vi berätta att ledaren för partiet talar om det ”Wienska blodet”... Dess ledare Hans-Christian Strache har fotograferats i naziuniform, "i ungdomligt oförstånd" säger han själv, och hälsas regelbundet på valmöten av ungdomar med Hitlerhälsning.

Tyskan lever!

Min nya språkkurs på Wiens Universitet är en hit! Utav femton deltagare kommer inte två från samma land och de enda med samma "yrkesbakgrund" är de (två) som är hemmafruar.

Det är så spännande att förhöra mina kurskamrater om deras länder, liv och syn på omvärlden att jag håller dem kvar i korridoren efter pausen trots att lärarinnan naturligtvis poängterat att vi är punktliga. Men Frau Lehrerin har överseende med mitt beteende eftersom jag visar så stort intresse även för hennes arbete.

Det låter kanske pretentiöst, men det är väldigt motiverande att få strukturera upp, rätta till och sammanfoga det jag hittills lärt mig informellt under vistelsen i Wien. Så kort och gott - med humöret på topp tar jag stormsteg(?) in i tyskan.

Wien rullar

Jag har länge velat slippa barnvagn, flickorna är trots allt 3,5 och 5 år gamla. Alla besökande föräldrar har höjt på ögonbrynen och det har känts lite förlegat. Vagnarna kommer emellertid väl till pass eftersom ingenting (annat än badet då) ligger riktigt runt hörnet och jag som ensam vuxen inte orkar bära två trötta eller tom sovande barn.

Nåväl, lösningen på immobiliteten syntes ligga i en 2-hjulig konstruktion som lockade båda barnen. Nu skulle de av egen vilja röra på fläsket, lära sig trafikvett och snabbt förflytta sig mellan hem, förskola och parker mm. Inlärningskurvan var brant, de lärde sig snabbt att balansera och styra. Allt verkade frid och fröjd, intresset var stort. Pappa var nöjd.

Det skulle visa sig att dessa sparkcyklar fick en begränsad användning, ännu en tid framöver. Kort sagt är riskerna för stora och då menar jag att dessa ivriga barn inte riktigt har kapacitet att vistas i den trafikerade miljö som utgör vår väg till U-bahn.

Med sparkcyklar "på hyllan" försökte jag istället ställa vagnen helt och hållet för att ta mig fram med barn till fots (wow!). Men inte heller det känns faktiskt tryggt (efter incidenter), så jag har retirerat till vår gamla vagn och tar istället med mig sparkcyklar och utrustning till parken där barnen kan glida omkring under betydligt lugnare former. Och jag slipper gå till gym för att bygga muskler...

Simskola

I den här miljön tar A simlektioner varje måndag. Diana Bad ligger granne med vår lägenhet och är först och främst ett blött lekland. I måndags gavs en gratis privatlektion av tränare Gergana (bulgariska) och det visade sig ge mersmak. Jag ombads inköpa simglasögon på studs av en ivrig A som helst vill simma under vatten, av någon anledning.

Badet är inget annat än ett stort, modernt växthus med en vild vattenrutschkana, strömmande vatten och lekställningar MEN det har ett anrikt namn. På samma plats och med samma namn har wienarna tvagat sig i 200 år. I början av 1900-talet byggdes badet om under brinnande världskrig för att skadas till näst intill oigenkänlighet av bomber och anstormande ryssar i slutskedet av nästa världskrig 1945 för att slutligen raseras helt 1967. År 2000 fick badet sitt nuvarande utseende.

Som parantes kan jag inte låta bli att skriva ytterligare ett par rader om badet:
I början leddes uppvärmt vattnet in från Donau-kanalen och på 1830-talet kunde societeten bada i ett av de 78 zink-badkar som man då ställde till förfogande. På 1840-talet erbjöd man filtrerat vatten (jag gissar att det annars var lika ogenomträngligt brunt då som nu) och under samma decennium restes Europas första, av stål och glas, övertäckta badanläggning!

2. Tillbakablickar på semestern 4-16 september 2010

För sex år sedan tillbragte vi (innan barnen) ett par ljuvliga dagar i ett hus på sluttningarna strax norr om Makarska. Trots flera olika planer letade vi oss ner för samma serpentinväg till detta Bratus och M hittade, efter många på-knackningar, ett trevligt boende (dock betydligt mindre än huset – det här var ett (1) rum) med fenomenal utsikt från en stor terrass.

Hela familjen kastade sig därmed i vattnet och njöt av solen och vykorts-miljön. Far och flickor utforskade undervattensvärlden med nyinköpt cyklop och snorkel. A simtränades på grunt vatten och S plockade stenar, snäckor. M klappar sin första bläckfisk en bit ut och C utforskade övervattensvärlden på stranden (utan snorkel).

Tält är bra med rätt utrustning och rätt väder. Lägenhet är så mycket skönare eftersom bl a matlagningen blir så trevlig. Och S kan sitta läääänge i det varma badkaret – varför bada i havet när det är varmt och bekvämt hemma?!

Andra dagen i Bratus visar det sig att flickorna föredrar lägenhetsterrassen framför andra alternativ. Strand? Bad? Promenad? Utflykt?
NEJ. Lek på terrassen är bäst! Föräldrarna tröstar sig med fin utsikt och en extra kopp kaffe.
De påföljande dagarna blev inte så soldränkta som vi hoppats på, snarare tvärtom. Understundom regn men med bestående värme och terrassen fortsatte vara samma tillflyktsort som tidigare. En joggingtur, ett dopp i havet, ett timmes-besök i Makarska, en heldag i Split. Utflykterna är anspråkslösa men vi trivs bra på vår terrass - tills C finner, och får bekräftat, att det inte bara är mygg utan framförallt loppor som bitit henne och flickorna (utom M som ingen alls vill äta på). Detta förändrar semesterläget totalt och vi smider planer på att sanera våra persedlar och lämna stället.

Regnet kommer med besked men följs av klart väder och eftersom vi lyckats begränsa lopporna till ett minimum (genom att skaka alla sängkläder och hetta upp sovsäckarna i bilen), bestämmer vi oss för att stanna kvar. Flickorna har genomlidit de första stadierna av en förkylning och nu är det föräldrarnas tur – typiskt, vi som trodde att vi var immuna mot allt efter sjukdoms-våren i Wien. Nu blir dagarna allt igenom så som vi önskade: sol, värme, strand, bad samt en och annan drink eller kaffe respektive glass vid vattenbrynet och utdragna måltider på terrassen.

1. Återblickar på semestern 4-16 september 2010

Vi drog ner till Zadar, eller eg. Bielograd första dagen på vår Kroatiensemester. Första natten slog vi upp tältet under olivträden på en söt liten camping, alldeles vid Adriatiska havet -flickornas första möte med Medelhavet. Obligatoriskt morgondopp för pappa som dokumenteras av fotointresserade A.
Efter 64 mil i bil från Wien var vi alla möra och njöt stort av att svalka fötterna i vattnet och känna pinjedoften från träden. Resan ner gick bra; motorvägarna i Kroatien är fina, färdiga och så här sent på säsongen nästan tomma. C störde sig emellertid stort på Slovenernas vägavgift: varje minut på vägen kostade tio kronor räknade fru ekonom ut, och då var allt inte ens motorväg.

Första natten på campingen blev bara en eftersom den tydligen var väldigt populär och de inte hade plats med oss mer. Nästa camping som vi snubblade över låg inte långt därifrån (5 mil söderut); en av Kroatiens minsta camping som vunnit flera utmärkelser. Vi fick sista platsen för natten trots att vi anlände kl 11 på morgonen = lågsäsong? Sött, välskött och fantastiskt vackert vid vattnet. MEN nästa morgon bjöd på regn och vad gör man i ett tält då? Vi slog snabbt ihop tältet, intog frukosten i bilen och for ner till Makarska-rivieran med barnen ännu iförda pyjamas.
Split nåddes i ösregn där vi på parkeringen bytte om till vardagskläder och kastade i oss en lunch på ett stort köpcenter. Prisvärd mat! Lite o-turistiskt eftersom lokalen inte låg i en skyddad havsvik men det var bra, gott, billigt och kroatien-autentiskt.