Jag har länge velat slippa barnvagn, flickorna är trots allt 3,5 och 5 år gamla. Alla besökande föräldrar har höjt på ögonbrynen och det har känts lite förlegat. Vagnarna kommer emellertid väl till pass eftersom ingenting (annat än badet då) ligger riktigt runt hörnet och jag som ensam vuxen inte orkar bära två trötta eller tom sovande barn.Nåväl, lösningen på immobiliteten syntes ligga i en 2-hjulig konstruktion som lockade båda barnen. Nu skulle de av egen vilja röra på fläsket, lära sig trafikvett och snabbt förflytta sig mellan hem, förskola och parker mm. Inlärningskurvan var brant, de lärde sig snabbt att balansera och styra. Allt verkade frid och fröjd, intresset var stort. Pappa var nöjd.
Det skulle visa sig att dessa sparkcyklar fick en begränsad användning, ännu en tid framöver. Kort sagt är riskerna för stora och då menar jag att dessa ivriga barn inte riktigt har kapacitet att vistas i den trafikerade miljö som utgör vår väg till U-bahn.
Med sparkcyklar "på hyllan" försökte jag istället ställa vagnen helt och hållet för att ta mig fram med barn till fots (wow!). Men inte heller det känns faktiskt tryggt (efter incidenter), så jag har retirerat till vår gamla vagn och tar istället med mig sparkcyklar och utrustning till parken där barnen kan glida omkring under betydligt lugnare former. Och jag slipper gå till gym för att bygga muskler...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar