Vi åt lunch, fikade och köpte godis för de sista, överblivna Forinterna. Lite besvikna var vi trots allt eftersom förväntningarna var höga och potentialen fanns. Sopron nådde inte upp till flera andra motsvarigheter, sitt läge vid gränsen till trots.
Vi blåste vidare till Rust för att rasta barnen på samma, fina lekplats som förra helgen. Nu var förutsättningarna betydligt bättre. Solen sken och isen smälte. Drygt +10 grader, sol och klapprande storknäbbar lyfte humöret och lockade fram vårkänslorna rejält!
A har ärvt sin fars intresse för att klättra i träd. Det har kanske med arvsmassan att göra, våra förfäder (och -mödrar!) lever vidare i oss? Med snön som föll i julas blev det hur som helst plötsligt lättare att nå upp till grenarna som gav tillträde till... träden. I Österrike är snön väldigt ojämt fördelad och här på låglandet syns bara stråk av snön på kullarna.
Dimman låg tät över Wien i helgen. Murrigt och inte så uppiggande. Efter ett halvhjärtat parkbesök på lördagen, drog vi igång bilen och gav oss dryga timmen från stan i jakt på bättre väder och vidgade horisonter. Vi gjorde ett återbesök i lilla byn Rust som ståtar med storkbon och vin-tavernor i snart sagt varenda skorsten respektive hus. Men dimman lättade inte - utan tätnade. Rust ligger vid sjön Neusiedler som man flyger över, innan landningshjulen tar mark. Den är grund och ett viktigt tillhåll för fåglar mm. I rust finns också en hygglig lekplats intill strandkanten. Den hade vi HELT för oss själva tills fukten och kylan fick oss att längta tillbaka till det inskränkta livet i lägenhet. Det är åtminstone varmt där!
God fortsättning - strapatserna fortsätter. Snön har ställt till med bekymmer för många under julhelgen. För vår del blev julafton ett äventyr med en hastig flykt över fälten med barn, julmat och lite julklappar. Vi kom helt enkelt inte ut med bilen på vägen som inte kunde plogas efter blåsten och nederbörden som packat snön i hårda drivor. Det var knappt vi orkade släpa barnen bort till närmsta, framkomliga väg där transport väntade. Julnatten tillbringades sedan på provisoriska madrasser hos moster Maria eftersom en iskall natt skulle kunna innebära lite för mycket av äventyr (läs: risker) för en trött familj.
Snön låg tjock och vit över hela Wien. Så här mycket snö har man inte sett i Wien på 15 år! Vi tog tillfället i akt att ge oss iväg till en backe med barnen. Utanför stan var det om möjligt ännu mer snö och det var svårt att få fart på kälkarna eftersom vi sjönk ner så mycket. Storasyster A var helnöjd med utflykten medan lillasyster S helst ville sitta kvar i bilen (det var för kallt tyckte hon).
