I Österrike är allhelgonadagen, 1:e november, en ledig dag som (ska) ägnas åt att helga alla kanoniserade - katolska helgon. Vi gjorde ingalunda, utan hyrde en lägenhet i Budapest och hade fantastisk tur med vädret. Till skillnad från dubbelmonarkins andra huvudstad (Wien) är många butiker mm öppna även på söndagar i detta land och C hade planerat och kollat in ett härligt badhus för "superhelgdagen", dvs måndagen.
Budapest har en klart annan karaktär än Wien. Det känns öppnare, ljusare och floden som rinner genom "centrum" bidrar med skönhet och kullarna med dynamik. Som sagt tidigare: att allt inte stänger kl 14 på lördagen för att förbli som en mussla på söndagen är också ett plus. Vi stormtrivdes med en ökad "Balkankänsla" i form av att tiden stått still sedan 1918, tyvärr inte förfallet. Gissningsvis förloras ganska mycket "känsla" av att alla fönster byts ut mot treglas och aluminium, att vartannat hus blir betong. I Budapest är nedfallande puts ett allvarligt hot mot hälsan! Men det är värt att titta upp bara för att fantisera om hur det såg ut vid förra seklets början.
Ett besök i en Budapest, vintertid, utan barnvagnar hade slutat med ett väldigt noggrannt studium av lägenhetens innerväggar. Men upp till slottet, gamla sta'n med den fantastiska Matias-kyrkan tvingades jag emellertid bära dessa vagnar. Bra träning...
Vi fikade naturligtvis och fann ett favoritställe i en fd balsal, gömd bakom en bokhandel en kvart från gågatorna. Otrolig miljö! Tunnelbanan (åtminstone 3:an) var pittoresk emedan den vaktades av två män/perrong, hyste en dam som sålde biljetter, var i förmodat originalskick helt utan konstmaterial; endast järn, trä och kakel. Och så fick tåget bara precis plats i tunneln...
Den heliga måndagen tog vi nämnda tunnelbana till ett av de kända termal-badhusen, Széchenyi. 37-gradigt vatten värmer när det bara är 10 grader i luften. Det ångar ur bassängerna och det finns gott om plats, inne som ute. Autentiska, äldre män spelade schack vid poolkanterna.
För några helger sedan satte vi oss i bilen och körde till Brno, Tjeckiens näst största stad. Det tog oss ca två timmar med bil eftersom direktförbindelse med motorväg saknas. Stadskärnan i gamla stan var ganska liten så vi promenerade runt. Mysigt med restauranger, kaféer och små butiker, ännu inte urarmat av moderna köpcentra med andra ord. Vi snubblade på en upplevelse i form av en vegetarisk restaurang vars matutbud både var rikligt och riktigt läckert! Kaffet som vi drack på ett tjusigt kafé var en sann njutning! Dagsutflykten (!) gav mersmak.
