God fortsättning!

God fortsättning - strapatserna fortsätter. Snön har ställt till med bekymmer för många under julhelgen. För vår del blev julafton ett äventyr med en hastig flykt över fälten med barn, julmat och lite julklappar. Vi kom helt enkelt inte ut med bilen på vägen som inte kunde plogas efter blåsten och nederbörden som packat snön i hårda drivor. Det var knappt vi orkade släpa barnen bort till närmsta, framkomliga väg där transport väntade. Julnatten tillbringades sedan på provisoriska madrasser hos moster Maria eftersom en iskall natt skulle kunna innebära lite för mycket av äventyr (läs: risker) för en trött familj.

Bilden visar brevlådan fyra dagar efter julafton. Vi har grävt oss ner till lådan och sparkat upp det genomfrysta låset för att kunna bärga årets julkort. Vi kan ta oss härifrån med bil men brevbäraren lär inte komma med post på ett bra tag framöver. (Vägen går ju rakt fram, förbi brevlådan. Fast under den packade snön förstås.)

Turister, turister i MÄNGDER måste man numera möta när man går genom centrum. Så här års är här MASSOR av människor och när man som vi vill ta sig till t.ex. vår favorit Naturhistoriska museet så får man sälla sig till detta "lämmeltåg". Det är bara att hålla god min när man likt en snigel tar sig fram med barnvagn. Som plåster på såren är det väldigt vackert med all julbelysning. Till och med barnen O:ar och A:ar när de ser all vacker och smakfull belysning. Ovanstående bild är från Kohlmarkt.

Massor av snö

Snön låg tjock och vit över hela Wien. Så här mycket snö har man inte sett i Wien på 15 år! Vi tog tillfället i akt att ge oss iväg till en backe med barnen. Utanför stan var det om möjligt ännu mer snö och det var svårt att få fart på kälkarna eftersom vi sjönk ner så mycket. Storasyster A var helnöjd med utflykten medan lillasyster S helst ville sitta kvar i bilen (det var för kallt tyckte hon).

Laternenfest

När man i Sverige (endast) firar Mårten Gås, firar Österrikarna helige St. Martin. Det betyder smarrig gås men för barnen framförallt "laternenfest". Det var uppvisning på förskolan och vi njöt av de hemmagjorda lyktorna och den fina sången. Ni som har varit här har säkert hört barnen öva... "Ich gehe mit meiner laterne...".

Visste ni att gåsen äts (som straff alltså) för att den avslöjade St Mårten när han gömde sig i stallet?

Brno

För några helger sedan satte vi oss i bilen och körde till Brno, Tjeckiens näst största stad. Det tog oss ca två timmar med bil eftersom direktförbindelse med motorväg saknas. Stadskärnan i gamla stan var ganska liten så vi promenerade runt. Mysigt med restauranger, kaféer och små butiker, ännu inte urarmat av moderna köpcentra med andra ord. Vi snubblade på en upplevelse i form av en vegetarisk restaurang vars matutbud både var rikligt och riktigt läckert! Kaffet som vi drack på ett tjusigt kafé var en sann njutning! Dagsutflykten (!) gav mersmak.

Parantes: Staden firar varje år minnet av att man lyckades hålla svenskarna stången under en belägring, under trettio-åriga kriget. Det är liksom Wien en stad som "avvecklats" som stark befästning under mitten på 1800-talet och DÅ kraftigt moderniserats och bebyggts.

Budapest

I Österrike är allhelgonadagen, 1:e november, en ledig dag som (ska) ägnas åt att helga alla kanoniserade - katolska helgon. Vi gjorde ingalunda, utan hyrde en lägenhet i Budapest och hade fantastisk tur med vädret. Till skillnad från dubbelmonarkins andra huvudstad (Wien) är många butiker mm öppna även på söndagar i detta land och C hade planerat och kollat in ett härligt badhus för "superhelgdagen", dvs måndagen.

Budapest har en klart annan karaktär än Wien. Det känns öppnare, ljusare och floden som rinner genom "centrum" bidrar med skönhet och kullarna med dynamik. Som sagt tidigare: att allt inte stänger kl 14 på lördagen för att förbli som en mussla på söndagen är också ett plus. Vi stormtrivdes med en ökad "Balkankänsla" i form av att tiden stått still sedan 1918, tyvärr inte förfallet. Gissningsvis förloras ganska mycket "känsla" av att alla fönster byts ut mot treglas och aluminium, att vartannat hus blir betong. I Budapest är nedfallande puts ett allvarligt hot mot hälsan! Men det är värt att titta upp bara för att fantisera om hur det såg ut vid förra seklets början. Ett besök i en Budapest, vintertid, utan barnvagnar hade slutat med ett väldigt noggrannt studium av lägenhetens innerväggar. Men upp till slottet, gamla sta'n med den fantastiska Matias-kyrkan tvingades jag emellertid bära dessa vagnar. Bra träning...

Vi fikade naturligtvis och fann ett favoritställe i en fd balsal, gömd bakom en bokhandel en kvart från gågatorna. Otrolig miljö! Tunnelbanan (åtminstone 3:an) var pittoresk emedan den vaktades av två män/perrong, hyste en dam som sålde biljetter, var i förmodat originalskick helt utan konstmaterial; endast järn, trä och kakel. Och så fick tåget bara precis plats i tunneln...

Den heliga måndagen tog vi nämnda tunnelbana till ett av de kända termal-badhusen, Széchenyi. 37-gradigt vatten värmer när det bara är 10 grader i luften. Det ångar ur bassängerna och det finns gott om plats, inne som ute. Autentiska, äldre män spelade schack vid poolkanterna.

Vinprovning

En provning av österrikiska viner utlovades i somras av mig. Endast två nappade och kom i helgen till Wien för att träffas, se staden och prova viner. Det blev relativt lugna dagar och kvällar med stadspromenader, cafébesök, irrfärder i förstäderna och faktiskt måttligt med vin. Vi drack lite "sturm" (jäst druvjos med mycket socker) utan att vilja dricka mer, det är bara en farlig törstsläckare. Vi åt Wienerschnitzel på en "heurigen" i Grinzing som lyckligtvis öppnat före 16:00 på lördagen. Vi fann senare en till i Bisamberg, den här gången inte för turister... Och weinbar-besöket som var inplanerat på lördagen ställdes in p.g.a. trötthet(!!!).

Själva provningen gavs i form av typiska österrikiska viner; ett vitt och tre röda. Internet är en outsinlig källa av information och strunt, men när det gäller input för en provning gällande "udda" druvor fanns inte så mycket att hämta. Inte heller producenterna vill tala om för kunden hur vinerna smakar (vilket ju är ganska vanligt). Men 2/3 av provarna hade inte heller kapacitet att smaka det. Sammanfattningsvis var vinerna intressanta men inte en sensation. Trots att vinerna kostade mellan 10-20EUR/flaska och jag bett om viner som gör en Österrikare stolt - var vi inte så imponerade. Fler studier krävs.

Tack för besöket killar!

Plastpåse

Bilder: före (november-09) och under (oktober -10). Den lilla balkongen är vår.

Bilder: före (november-09) och efter (oktober -10). Stora delar av Wien har fantastiska hus från framförallt 1800-talet. Efter krig och förfall finns det väldigt mycket att renovera och bevara. Dessa gamla "rikemanshus" som i huvudsak uppfördes efter det att man raserat den gamla befästningsmuren och i vågen av industriella revolutionen kallas i Österrike för "Altbau".

Sedan slutet av augusti bor vi i en plastpåse. Fasaden renoveras och eftersom det handlar om 150 år gammal puts med barbröstade och finlemmade kvinnor som bär upp balkonger och portaler - tar det tid. Åtminstone är vi förstående och har överseende med att man gör det grundligt och varligt.

Även om det känns som om plasten täckt fönsterna länge nu (vi lever i halvdager) så är det inaktiviteten som gör oss mest upprörda. Är hantverkare/ledning likadana i alla länder??? Här vet vi iallafall att renovering gärna görs med ineffektiv, billig, utländsk arbetskraft. Så var det med grannlägenheten. I fallet med fasaden har vi börjat undra om de väntar på gynnsamt väder för färgens skull, eller kanske rätt stjärntecken??? En person har setts sitta och peta in puts i håligheter dagar i ända - EN person!? Vem tjänar på att det går långsamt!?

Ingen av hyresgästerna informerades heller i förväg och fortfarande saknas info. Jag fick som svar att arbetet skulle vara klart i början på november när jag ringde och påtalade att vardagsrumsgolvet var vattenfyllt. Blästringsmaskinerna hade då tryckt in vatten under balkongdörren och mattan sugit upp hälften. Som tur var kunde jag "övervaka" skeendet...

Slutresultat utlovas.

Det finns ett speciellt blod i Wien

Bildtext: "Mer mod för vårt Wienska blod", "För många främlingar gör ingen gott" (fritt översatt av M)

Jaha, för en vecka sedan var det lokala val i Österrike och vi har rätt att rösta. I söndags promenerade vi till vallokalen och avlade våra röster. Vi kände båda hur viktigt detta var med tanke på alla rasistiska tongångar här. Men vad hjälpte det? INTE ALLS kan vi meddela eftersom de stora vinnarna är det högerextrema främlingsfientliga Frihetspartiet, FPÖ, som nästan fördubblats från förra valet. FPÖ fick 27% av rösterna den här gången.

Bara för att ni ska förstå hur hemskt detta parti är kan vi berätta att ledaren för partiet talar om det ”Wienska blodet”... Dess ledare Hans-Christian Strache har fotograferats i naziuniform, "i ungdomligt oförstånd" säger han själv, och hälsas regelbundet på valmöten av ungdomar med Hitlerhälsning.

Tyskan lever!

Min nya språkkurs på Wiens Universitet är en hit! Utav femton deltagare kommer inte två från samma land och de enda med samma "yrkesbakgrund" är de (två) som är hemmafruar.

Det är så spännande att förhöra mina kurskamrater om deras länder, liv och syn på omvärlden att jag håller dem kvar i korridoren efter pausen trots att lärarinnan naturligtvis poängterat att vi är punktliga. Men Frau Lehrerin har överseende med mitt beteende eftersom jag visar så stort intresse även för hennes arbete.

Det låter kanske pretentiöst, men det är väldigt motiverande att få strukturera upp, rätta till och sammanfoga det jag hittills lärt mig informellt under vistelsen i Wien. Så kort och gott - med humöret på topp tar jag stormsteg(?) in i tyskan.

Wien rullar

Jag har länge velat slippa barnvagn, flickorna är trots allt 3,5 och 5 år gamla. Alla besökande föräldrar har höjt på ögonbrynen och det har känts lite förlegat. Vagnarna kommer emellertid väl till pass eftersom ingenting (annat än badet då) ligger riktigt runt hörnet och jag som ensam vuxen inte orkar bära två trötta eller tom sovande barn.

Nåväl, lösningen på immobiliteten syntes ligga i en 2-hjulig konstruktion som lockade båda barnen. Nu skulle de av egen vilja röra på fläsket, lära sig trafikvett och snabbt förflytta sig mellan hem, förskola och parker mm. Inlärningskurvan var brant, de lärde sig snabbt att balansera och styra. Allt verkade frid och fröjd, intresset var stort. Pappa var nöjd.

Det skulle visa sig att dessa sparkcyklar fick en begränsad användning, ännu en tid framöver. Kort sagt är riskerna för stora och då menar jag att dessa ivriga barn inte riktigt har kapacitet att vistas i den trafikerade miljö som utgör vår väg till U-bahn.

Med sparkcyklar "på hyllan" försökte jag istället ställa vagnen helt och hållet för att ta mig fram med barn till fots (wow!). Men inte heller det känns faktiskt tryggt (efter incidenter), så jag har retirerat till vår gamla vagn och tar istället med mig sparkcyklar och utrustning till parken där barnen kan glida omkring under betydligt lugnare former. Och jag slipper gå till gym för att bygga muskler...

Simskola

I den här miljön tar A simlektioner varje måndag. Diana Bad ligger granne med vår lägenhet och är först och främst ett blött lekland. I måndags gavs en gratis privatlektion av tränare Gergana (bulgariska) och det visade sig ge mersmak. Jag ombads inköpa simglasögon på studs av en ivrig A som helst vill simma under vatten, av någon anledning.

Badet är inget annat än ett stort, modernt växthus med en vild vattenrutschkana, strömmande vatten och lekställningar MEN det har ett anrikt namn. På samma plats och med samma namn har wienarna tvagat sig i 200 år. I början av 1900-talet byggdes badet om under brinnande världskrig för att skadas till näst intill oigenkänlighet av bomber och anstormande ryssar i slutskedet av nästa världskrig 1945 för att slutligen raseras helt 1967. År 2000 fick badet sitt nuvarande utseende.

Som parantes kan jag inte låta bli att skriva ytterligare ett par rader om badet:
I början leddes uppvärmt vattnet in från Donau-kanalen och på 1830-talet kunde societeten bada i ett av de 78 zink-badkar som man då ställde till förfogande. På 1840-talet erbjöd man filtrerat vatten (jag gissar att det annars var lika ogenomträngligt brunt då som nu) och under samma decennium restes Europas första, av stål och glas, övertäckta badanläggning!

2. Tillbakablickar på semestern 4-16 september 2010

För sex år sedan tillbragte vi (innan barnen) ett par ljuvliga dagar i ett hus på sluttningarna strax norr om Makarska. Trots flera olika planer letade vi oss ner för samma serpentinväg till detta Bratus och M hittade, efter många på-knackningar, ett trevligt boende (dock betydligt mindre än huset – det här var ett (1) rum) med fenomenal utsikt från en stor terrass.

Hela familjen kastade sig därmed i vattnet och njöt av solen och vykorts-miljön. Far och flickor utforskade undervattensvärlden med nyinköpt cyklop och snorkel. A simtränades på grunt vatten och S plockade stenar, snäckor. M klappar sin första bläckfisk en bit ut och C utforskade övervattensvärlden på stranden (utan snorkel).

Tält är bra med rätt utrustning och rätt väder. Lägenhet är så mycket skönare eftersom bl a matlagningen blir så trevlig. Och S kan sitta läääänge i det varma badkaret – varför bada i havet när det är varmt och bekvämt hemma?!

Andra dagen i Bratus visar det sig att flickorna föredrar lägenhetsterrassen framför andra alternativ. Strand? Bad? Promenad? Utflykt?
NEJ. Lek på terrassen är bäst! Föräldrarna tröstar sig med fin utsikt och en extra kopp kaffe.
De påföljande dagarna blev inte så soldränkta som vi hoppats på, snarare tvärtom. Understundom regn men med bestående värme och terrassen fortsatte vara samma tillflyktsort som tidigare. En joggingtur, ett dopp i havet, ett timmes-besök i Makarska, en heldag i Split. Utflykterna är anspråkslösa men vi trivs bra på vår terrass - tills C finner, och får bekräftat, att det inte bara är mygg utan framförallt loppor som bitit henne och flickorna (utom M som ingen alls vill äta på). Detta förändrar semesterläget totalt och vi smider planer på att sanera våra persedlar och lämna stället.

Regnet kommer med besked men följs av klart väder och eftersom vi lyckats begränsa lopporna till ett minimum (genom att skaka alla sängkläder och hetta upp sovsäckarna i bilen), bestämmer vi oss för att stanna kvar. Flickorna har genomlidit de första stadierna av en förkylning och nu är det föräldrarnas tur – typiskt, vi som trodde att vi var immuna mot allt efter sjukdoms-våren i Wien. Nu blir dagarna allt igenom så som vi önskade: sol, värme, strand, bad samt en och annan drink eller kaffe respektive glass vid vattenbrynet och utdragna måltider på terrassen.

1. Återblickar på semestern 4-16 september 2010

Vi drog ner till Zadar, eller eg. Bielograd första dagen på vår Kroatiensemester. Första natten slog vi upp tältet under olivträden på en söt liten camping, alldeles vid Adriatiska havet -flickornas första möte med Medelhavet. Obligatoriskt morgondopp för pappa som dokumenteras av fotointresserade A.
Efter 64 mil i bil från Wien var vi alla möra och njöt stort av att svalka fötterna i vattnet och känna pinjedoften från träden. Resan ner gick bra; motorvägarna i Kroatien är fina, färdiga och så här sent på säsongen nästan tomma. C störde sig emellertid stort på Slovenernas vägavgift: varje minut på vägen kostade tio kronor räknade fru ekonom ut, och då var allt inte ens motorväg.

Första natten på campingen blev bara en eftersom den tydligen var väldigt populär och de inte hade plats med oss mer. Nästa camping som vi snubblade över låg inte långt därifrån (5 mil söderut); en av Kroatiens minsta camping som vunnit flera utmärkelser. Vi fick sista platsen för natten trots att vi anlände kl 11 på morgonen = lågsäsong? Sött, välskött och fantastiskt vackert vid vattnet. MEN nästa morgon bjöd på regn och vad gör man i ett tält då? Vi slog snabbt ihop tältet, intog frukosten i bilen och for ner till Makarska-rivieran med barnen ännu iförda pyjamas.
Split nåddes i ösregn där vi på parkeringen bytte om till vardagskläder och kastade i oss en lunch på ett stort köpcenter. Prisvärd mat! Lite o-turistiskt eftersom lokalen inte låg i en skyddad havsvik men det var bra, gott, billigt och kroatien-autentiskt.

Steiermark

Sista helgen i augusti stack vi ner till Österrikes Toskana och njöt av det vackra landskapet. Vi campade i Frohnleiten Och passade på att stanna till i Deutschlandsberg. Vi upptäckte sedan Graz och förvånades av hur fin stan var.

Det fanns en barnjärnväg i berget som hade rekommenderats oss och denna tog vi oss till intet ont anande. Vi borde ha dragit öronen åt oss när vi kände den kylskåpskalla luften redan innan vi ens köpt biljetter. Men ej heller när den stalin-liknande look-a-liken med Graz-dialekt bad om biljetten två gånger tvekade vi att kura ihop oss i de små öppna vagnarna under filtar från för-krigs-tiden (WWI). Sedan bar det av in i den verkliga kylan och fukten till en kavalkad av ihoplimmade loppis prylar. Flickorna tyckte det var så läskigt att de blundade större delen av tågturen och föräldrarna satt bara och hoppades på att eländet skulle ta slut någon gång. Det hela var surrealistiskt och vi kommer att minnas den länge, länge.
Stela av köld och fukt stapplade vi sen ut i värmen i jakt på mat. Vi hittade en väldigt trevlig restaurang vid stadsparken där vi njöt av god mat och trevlig atmosfär (Graz-borna brunchar med champange på söndagar).

Graz är en underbar stad. Både vacker och "mysig", vi ska återvända!

Wien – bad i pool med fin utsikt

Sista dagen på sommaren (enligt vad alla andra sa), drog M och flickorna iväg till distrikt 19 och Krapfenwaldbad. Stackars C fick gå till jobbet i värmen. Badet ligger högt på bergssluttningen vackert innbäddat bland vinrankor och ekar med magnifik utsikt över Wien. Flickorna såg förstås inte utsikten men de njöt av en heldag med pappa och lek och plask och glass (givetvis). Pappa njöt mest av utsikten på långt och kort håll samt 30 gradig värme.

P.S.
Som ni förstår är inlägget skrivet långt i efterhand. Men snart är jag ikapp igen.
D.S.

Runt tjeckiska gränsen

Sista helgen i juli körde vi upp till vår favorit-camping (Camping Country) strax utanför Znojmo i Tjeckien. Vi tycker det är så lätt och snabbt att köra upp dit (1 tim o 15 min) och campingen är barnvänlig med trevlig lekplats, liten pool och en liten restaurang med öl för 1 euro styck. Campingen är liten och välskött med bra faciliteter (går att laga mat där och låna kylskåp). Vi lunchade vid torget i Znojmo på lördagen och ungarna blev som vilda i en kinesbutik där megabilliga leksaker såldes. Söndagen körde vi hem mot Wien via Retz. Den lilla staden var väl värd ett besök – vi höll dock på att smälta i värmen på torget.

Svenska sommardagar

Några timmar efter hemkomsten från Budapest begav sig familjen till flygplatsen för två veckors Sverige-semester. Hembesöket inbegrep storasyster A's femårs-firande, några njutbara dagar på Österlen med farmor o farfar och så det "vanliga": lite hästar, husfixande och dopp i Sövdesjön. Det visade sig att torkan slagit till och ställt till med en del skador i trädgården. Även insekter och andra djur hade tagit uppenbar skada och saknades. Men solens strålar gav oss ändå två svenska sommarveckor fulla av jordgubbar och vajande sädesfält.

Vänbesök i Budapest

Från Tata rattade vi lätt som en plätt hem till familjen W’s hus på Buda hills. Nåja, det krävdes nog egentligen GPS för att lyckas hitta i detta virrvarr av gator, men tack vare C’s orienteringsförmåga och M’s fina körning anlände vi 10 minuter efter utlovad tid. Helgen tillbringades med att åka barn-tåg på Budas kullar, dricka kalla öl och bada. Barnen lekte bra tillsammans och huset var som gjort för dem med pyssel-hörna, lekrum, studsmatta, stor trädgård och barnpool. Männen smet iväg på söndagen för att se på slottet och prova lite vin (överraskande - tummen ner). Det blev en mycket lyckad helg. Det tog oss bara 2,5 timmar att köra tillbaka till Wien på söndags kvällen.

På väg till Budapest

Vi var egentligen på väg till Budapest för att hälsa på familjen W som bjudit in oss på en weekend. På vägen dit ligger den lilla staden Tata där vi stannade en natt och campade på en lokal camping som antagligen inte haft utländska besökare så många gånger. I riktig Balkan-anda spelades hög musik till sent på kvällen. Fredagen tillbringades med att upptäcka Tata – vi vandrade runt sjön och insöp den lugna atmosfären. Lunchen intogs på ett lokalt hak där ingen kunde vare sig engelska eller tyska. Tillslut ingrep en av de lunchande gästerna (som för övrigt åt med lokalpolisen) och översatte till engelska på menyn som var obegriplig. Vi beställde lite av det ena och andra (för att gardera oss) och åt sen lunch för en spottstyver. S passade givetvis på att bajsa i byxorna mitt under lunchen. M agerade superman och gick in på den minimala herrtoaletten och lyckades skölja av rumpan i vasken.. Puh. Det händer alltid något när man reser med småbarn.

Aktiva Czech Republic

Överallt i Böhmen/Tjeckien såg vi sportiga människor. De paddlar i forsar och cyklar mountain bike, fiskar överallt. Småbarn kastas upp i cykelvagnar och ungdomarna värmer upp med inlines. I gummibåtarna har knattarna hjälm och skriker för fulla halsar. Hundarna ska också med och det var nästan en i varannan kanot/båt. Ett familjenöje kort sagt.

Det var ett stort nöje att se dessa farkoster glida ner för slussen i Cesky Krumlov. Hejaropen skallade och de flesta kantrade för att sedan byta om och äta lunch. Så underbart!

Resa till Södra Böhmen (Tjeckien)

En camping-tur till södra Tjeckien har länge stått på vår önskelista och äntligen stämde allt den här helgen! Bara en dryg timme norrut från Wien kommer man med bil till böljande Tjeckiska vinkullar. Vi blev inte besvikna - tvärtom - vi blev fullständigt förälskade! De Böhmska, små städerna ser alla(?) ut som små pittoreska pepparkakehus. Vi var först i Telc och sedan i Cesky Krumlov. Det senare fyllde min kamera på nolltid, hit återvänder vi så fort vi kan! Som en mix av Annecy och Bruges.

Nya besökare

Besöken duggar tätt just nu och det tycker vi om! E & D kom ner för fyra innehållsrika dagar. Vi hann med förskolan, glassbar(er), äventyrsbadet, Prater med nöjesfält, ett kortbesök på ridskolan (första mötet med Lipizzanerna "på riktigt") Schönbrunn, djurparken och en välbehövlig fika på la Gloriette. Hela tiden strålade solen från en blå himmel och vi hade en skön vecka tillsammans.

En skön söndag

J&A sista dag började med ett besök i Augarten; lekplats följt av fika. För L&T var det en "lat" förmiddag innan tågresan till Budapest. De kommer tillbaka till Wien innan hemresan till England.

Omedelbart efter parken rusade flickor och pappor till badhuset och hade skoj. Det var ett mycket uppskattat besök. Matta men glada gräddade vi pannkakor till en armé och så fick vi till sist ta farväl av gudfar och A.

Visitors from the UK!

Båda barnen är väldigt glada över besöket men framförallt storasyster som ser en role model i den två år äldre A. På morgnarna smygs det över till gästerna som väcks med kittliga pinnar mot fotsulorna. A ser så drömmande ut när hon klappar hästarnas mular och det är ingen tvekan om att det finns ett genuint intresse för djuren.

Igår promenerade vi genom staden och bekantade oss med sevärdheter och njöt av det vackra väder som kommit med besökarna. Idag for vi till Schloss Schönbrunn vilket blev till en heldagsutflykt med kort-besök på djurparken och många rundor i parken. Engelsmännen fördes runt parkgångarna medelst droska likt kungligheter. Nu avrundas kvällen med glass på Schwedenplatz och för J & mig slutar dagen med öl framför storbildsskärmen vid kanalen; USA-Ghana.

Kungligt bröllop

Tack vare det kungliga bröllopet, som vi kunde följa via SVTs hemsida, kändes helgen som gick inte riktigt så meningslös som annars vore fallet. Hotande regn och fallande temperaturer ställde in campingen - igen. Nu blev det kakbak och soffmys med europas kungligheter istället.

Viktoria och Daniels giftermål har följts i stor skala i pressen här (MÅNGA förstasidor) och enligt gratistidningarna som jag läser är det även de populäraste rubrikerna på deras hemsidor. Här lever ju högadeln utanför det officiella livet sedan snart ett sekel tillbaka och kanske känns det tomt? De gamla Habsburgs-spökena hålls vid liv och genererar oerhört med turistpengar men det kanske är dags för ett återinförande av regent?

Sümeg - en liten favorit

Bild 1: En lite turistigare restaurang men i väldigt trevlig och fräsch miljö, under valnötsträdens skuggande bladverk. Vi upptäcker både pärlor och sunkisställen - svårt att veta första gången!

Bild 2: Familjen på väg upp till Fort Sümeg. Fantastisk utsikt men vi avviker faktiskt vid porten pga för hög entré och med inställningen "har man sett ett, har man sett alla". Vi undersöker byn istället.

Resa i österled

Andra campingturen för säsongen gick än en gång till Balaton-sjön i Ungern. Som badsjö betraktat är den inte mycket att hurra för ur svenskt perspektiv men den bjuder på en underbar natur (faktiskt hela, krokiga vägen dit); med vinodlingar på sluttningarna, slocknade vulkaner här och där och ett fantastisk djurliv! Inga stora, fula hotell trots att turister flockas - och flockats här i århundraden. På bilden sitter A och svalkar sig med en glass i en ort (Sümeg) ett ca 5 mil från sjön. Vi hade en dryg vecka med 30-37 graders värme och hög luftfuktighet! Sümegs största attraktion är inte termalbad, utan ett gammalt och välbevarat fort (så klart på toppen av en vulkan). Här hålls årligen turnerspel i medeltidsmiljö. EU-pengarna väller in... Men byn vid fortets fot slumrar som den tycks ha gjort de senaste hundra åren och det är DET som gör de här byarna långt från Budapest så... karaktärsstarka. Ingen massturism har förstört "känslan", ingen pratar annat än ungerska och allt känns genuint.

Vårt kära Augarten

Augarten är vår närmsta park och dit går vi gärna och ofta. Den bjuder på flera caféer, lekplatser, ett litet museum, barnbassäng, skugga och är platsen för den kända(!?) porslinstillverkningen. Kinderfreibad-et testades idag. Jag trodde ett freibad var ett gratisbad (och hade blivit upplyst om det), men när vi kom dit utan pengar på fickan tvingades vi vända i porten. Kanske är det ett bad i frihet? Svettiga gjorde vi en tur/retur till lägenheten för inte kan man väl neka små människor något man utlovat en hel förmiddag? Men det sved i skinnet ty det varma ungerska vulkan-vattnet är 10-15 grader varmare så glädjen blev ganska kortvarig.

Sárvár - ungerskt badparadis

I Sárvár, ca 2 timmar från Wien, besökte vi ett thermalbad för att bada i vulkaniskt vatten. Saker och ting har förändrats sedan förra storhetstiden... Folk "kurerar" sig numera genom lek och glass och denna lekpark växer till den grad att vi omgavs av lyftkranar och betong. Det ursprungliga, kurerande "vulkanvattnet" passerades raskt inomhus till förmån för utomhusattraktionerna. Detta är himmelriket för små (och stora) barn.

Vid Balatonsjön ligger en gammal kurort (Heviz) med rosa näckrosor i den ursprungliga källan och badhus i snickarglädje-stil. Romantiskt. Här ville de vuxna slå sig till ro men avråddes med tanke på devisen "har barn roligt - har även de vuxna det bra". Istället för näckrosebadet blev det alltså Sárvár...

Äntligen camping!

Helgen 5-6 juni tillbringades vid Balatonsjön och dess omgivningar. Vi fullkomligen älskade Ungern och vill återvända snart, snart. Tältet provades för första gången till barnens förtjusning. Vädret var på vår sida. I camping-priset ingick frukost och tyska pensionärer! Campingen var full av tyska pensionärer som blev väldigt förtjusta över att en svensk barnfamilj letat sig dit.

M simmade givetvis ut i Balatonsjön. Vi andra badade hellre Thermalbad. Området är vulkaniskt och det vimlar av heta källor och sjöar som håller en temp mellan 27-34 grader. Mmmm tyckte vi alla.

Priserna i Ungern är ungefär hälfen av Sveriges och detta bättrade givetvis på upplevelsen!!