Våren nalkas!

Vindstilla och soligt på Wiens vinranks-täta sydsluttning. Jackorna åkte av och vi njöööööt av värmen. Med ansiktena som parabol-antenner mot solen sträckte vi ut oss i det torra gräset och åt av vår medhavda matsäck. Barnen klättrade och lekte. Enstaka tusenskönor och fågelkvitter förstärkte intrycket av en eller ett par månader senare. Med vetskapen om att dagens datum är mitt-i-januari gällde det att passa på!

Sopron och Storkarna

Först styrde vi kosan mot Ungerska gränsstaden Sopron. Här frodas kommersen i form av skönhetssalonger och tandläkare som erbjuder sina tjänster till österrikarna. Men staden har en lång och ärorikare historia. Romare, Ungrare, Turkar och Österrikare har mejslat fram en pittoresk, liten och ganska välbevarad stad. Vi åt lunch, fikade och köpte godis för de sista, överblivna Forinterna. Lite besvikna var vi trots allt eftersom förväntningarna var höga och potentialen fanns. Sopron nådde inte upp till flera andra motsvarigheter, sitt läge vid gränsen till trots.

Vi blåste vidare till Rust för att rasta barnen på samma, fina lekplats som förra helgen. Nu var förutsättningarna betydligt bättre. Solen sken och isen smälte. Drygt +10 grader, sol och klapprande storknäbbar lyfte humöret och lockade fram vårkänslorna rejält!

Perspektiv

A har ärvt sin fars intresse för att klättra i träd. Det har kanske med arvsmassan att göra, våra förfäder (och -mödrar!) lever vidare i oss? Med snön som föll i julas blev det hur som helst plötsligt lättare att nå upp till grenarna som gav tillträde till... träden. I Österrike är snön väldigt ojämt fördelad och här på låglandet syns bara stråk av snön på kullarna.

Ruggigt återbesök i Rust

Dimman låg tät över Wien i helgen. Murrigt och inte så uppiggande. Efter ett halvhjärtat parkbesök på lördagen, drog vi igång bilen och gav oss dryga timmen från stan i jakt på bättre väder och vidgade horisonter. Vi gjorde ett återbesök i lilla byn Rust som ståtar med storkbon och vin-tavernor i snart sagt varenda skorsten respektive hus. Men dimman lättade inte - utan tätnade. Rust ligger vid sjön Neusiedler som man flyger över, innan landningshjulen tar mark. Den är grund och ett viktigt tillhåll för fåglar mm. I rust finns också en hygglig lekplats intill strandkanten. Den hade vi HELT för oss själva tills fukten och kylan fick oss att längta tillbaka till det inskränkta livet i lägenhet. Det är åtminstone varmt där!