God fortsättning!

God fortsättning - strapatserna fortsätter. Snön har ställt till med bekymmer för många under julhelgen. För vår del blev julafton ett äventyr med en hastig flykt över fälten med barn, julmat och lite julklappar. Vi kom helt enkelt inte ut med bilen på vägen som inte kunde plogas efter blåsten och nederbörden som packat snön i hårda drivor. Det var knappt vi orkade släpa barnen bort till närmsta, framkomliga väg där transport väntade. Julnatten tillbringades sedan på provisoriska madrasser hos moster Maria eftersom en iskall natt skulle kunna innebära lite för mycket av äventyr (läs: risker) för en trött familj.

Bilden visar brevlådan fyra dagar efter julafton. Vi har grävt oss ner till lådan och sparkat upp det genomfrysta låset för att kunna bärga årets julkort. Vi kan ta oss härifrån med bil men brevbäraren lär inte komma med post på ett bra tag framöver. (Vägen går ju rakt fram, förbi brevlådan. Fast under den packade snön förstås.)

Turister, turister i MÄNGDER måste man numera möta när man går genom centrum. Så här års är här MASSOR av människor och när man som vi vill ta sig till t.ex. vår favorit Naturhistoriska museet så får man sälla sig till detta "lämmeltåg". Det är bara att hålla god min när man likt en snigel tar sig fram med barnvagn. Som plåster på såren är det väldigt vackert med all julbelysning. Till och med barnen O:ar och A:ar när de ser all vacker och smakfull belysning. Ovanstående bild är från Kohlmarkt.

Massor av snö

Snön låg tjock och vit över hela Wien. Så här mycket snö har man inte sett i Wien på 15 år! Vi tog tillfället i akt att ge oss iväg till en backe med barnen. Utanför stan var det om möjligt ännu mer snö och det var svårt att få fart på kälkarna eftersom vi sjönk ner så mycket. Storasyster A var helnöjd med utflykten medan lillasyster S helst ville sitta kvar i bilen (det var för kallt tyckte hon).

Laternenfest

När man i Sverige (endast) firar Mårten Gås, firar Österrikarna helige St. Martin. Det betyder smarrig gås men för barnen framförallt "laternenfest". Det var uppvisning på förskolan och vi njöt av de hemmagjorda lyktorna och den fina sången. Ni som har varit här har säkert hört barnen öva... "Ich gehe mit meiner laterne...".

Visste ni att gåsen äts (som straff alltså) för att den avslöjade St Mårten när han gömde sig i stallet?

Brno

För några helger sedan satte vi oss i bilen och körde till Brno, Tjeckiens näst största stad. Det tog oss ca två timmar med bil eftersom direktförbindelse med motorväg saknas. Stadskärnan i gamla stan var ganska liten så vi promenerade runt. Mysigt med restauranger, kaféer och små butiker, ännu inte urarmat av moderna köpcentra med andra ord. Vi snubblade på en upplevelse i form av en vegetarisk restaurang vars matutbud både var rikligt och riktigt läckert! Kaffet som vi drack på ett tjusigt kafé var en sann njutning! Dagsutflykten (!) gav mersmak.

Parantes: Staden firar varje år minnet av att man lyckades hålla svenskarna stången under en belägring, under trettio-åriga kriget. Det är liksom Wien en stad som "avvecklats" som stark befästning under mitten på 1800-talet och DÅ kraftigt moderniserats och bebyggts.

Budapest

I Österrike är allhelgonadagen, 1:e november, en ledig dag som (ska) ägnas åt att helga alla kanoniserade - katolska helgon. Vi gjorde ingalunda, utan hyrde en lägenhet i Budapest och hade fantastisk tur med vädret. Till skillnad från dubbelmonarkins andra huvudstad (Wien) är många butiker mm öppna även på söndagar i detta land och C hade planerat och kollat in ett härligt badhus för "superhelgdagen", dvs måndagen.

Budapest har en klart annan karaktär än Wien. Det känns öppnare, ljusare och floden som rinner genom "centrum" bidrar med skönhet och kullarna med dynamik. Som sagt tidigare: att allt inte stänger kl 14 på lördagen för att förbli som en mussla på söndagen är också ett plus. Vi stormtrivdes med en ökad "Balkankänsla" i form av att tiden stått still sedan 1918, tyvärr inte förfallet. Gissningsvis förloras ganska mycket "känsla" av att alla fönster byts ut mot treglas och aluminium, att vartannat hus blir betong. I Budapest är nedfallande puts ett allvarligt hot mot hälsan! Men det är värt att titta upp bara för att fantisera om hur det såg ut vid förra seklets början. Ett besök i en Budapest, vintertid, utan barnvagnar hade slutat med ett väldigt noggrannt studium av lägenhetens innerväggar. Men upp till slottet, gamla sta'n med den fantastiska Matias-kyrkan tvingades jag emellertid bära dessa vagnar. Bra träning...

Vi fikade naturligtvis och fann ett favoritställe i en fd balsal, gömd bakom en bokhandel en kvart från gågatorna. Otrolig miljö! Tunnelbanan (åtminstone 3:an) var pittoresk emedan den vaktades av två män/perrong, hyste en dam som sålde biljetter, var i förmodat originalskick helt utan konstmaterial; endast järn, trä och kakel. Och så fick tåget bara precis plats i tunneln...

Den heliga måndagen tog vi nämnda tunnelbana till ett av de kända termal-badhusen, Széchenyi. 37-gradigt vatten värmer när det bara är 10 grader i luften. Det ångar ur bassängerna och det finns gott om plats, inne som ute. Autentiska, äldre män spelade schack vid poolkanterna.

Vinprovning

En provning av österrikiska viner utlovades i somras av mig. Endast två nappade och kom i helgen till Wien för att träffas, se staden och prova viner. Det blev relativt lugna dagar och kvällar med stadspromenader, cafébesök, irrfärder i förstäderna och faktiskt måttligt med vin. Vi drack lite "sturm" (jäst druvjos med mycket socker) utan att vilja dricka mer, det är bara en farlig törstsläckare. Vi åt Wienerschnitzel på en "heurigen" i Grinzing som lyckligtvis öppnat före 16:00 på lördagen. Vi fann senare en till i Bisamberg, den här gången inte för turister... Och weinbar-besöket som var inplanerat på lördagen ställdes in p.g.a. trötthet(!!!).

Själva provningen gavs i form av typiska österrikiska viner; ett vitt och tre röda. Internet är en outsinlig källa av information och strunt, men när det gäller input för en provning gällande "udda" druvor fanns inte så mycket att hämta. Inte heller producenterna vill tala om för kunden hur vinerna smakar (vilket ju är ganska vanligt). Men 2/3 av provarna hade inte heller kapacitet att smaka det. Sammanfattningsvis var vinerna intressanta men inte en sensation. Trots att vinerna kostade mellan 10-20EUR/flaska och jag bett om viner som gör en Österrikare stolt - var vi inte så imponerade. Fler studier krävs.

Tack för besöket killar!